Jag börjar få ångest nu av saker. Högskolan, jobb, livet, vänner, uppdrag osv. Det är en sådan ångest som får en att bli deprimerad, sockersugen och massa andra sjuka saker.
Jag brukar få det varannan vecka när det inte är så mycket, men när det är mycket, minst en gång i veckan.

På något konstigt sätt blir jag motiverad och jobbar hårdare när jag kommer in i sådana perioder. Får mycket gjort på kort tid och ligger alltid steget före med saker och ting! 
Men jag mår inte bra av det! Brukar skälla på alla runtomkring mig och bli allmänt ego.

Den enda anledningen till att ångesten går över är när jag hör att folk tror på en och man hela tiden får positiv feedback från folk. Det är det jag lever för!
Jag brukar alltid berömma och uppmuntra mina vänner när de känner likadant, att livet är en pest osv. För jag vet ju hur det känns och hur jag lättast kommer ut ur den onda cirkeln. Genom stöd! Något fint ord! Ett nytt synsätt! Skrattattacker! listan kan göras lång!

Därför har jag idag, trots att jag är inne i den perioden just nu, kunnat hitta motivation för att göra saker. För jag får den responsen att det jag gör, betyder något för andra och andra tycker det är viktigt! Det räcker med att övertala min hjärna; "Fortsätt kämpa!"


Allt handlar om det: Keep strugling until the End!