Jag brukar promenera när jag inte mår bra... Men igår var tårarna nära! Jag känner att det har blivit för mycket nu. Jag håller på med så mycket att jag inte längre kan skilja dem åt. Jag vet att starten är tuffast, men när man inte kan fokusera, som man borde.. blir det svårare!

Ni som följer mig varje dag, har nog märkt att jag inte hinner.. Hinner inte med det som jag borde! Träffa vänner, ha kul med familjen och blogga en massa! That's mee!
Jobben och uppdrag jag gör är mest för skojskull och inte visste jag inte att det skulle ta så mycket tid som det gjort nu.. Istället för att orka gå ut på fredagar eller hitta på något, sitter jag hemma och jobbar!

Jag är en jobbnarkoman och älskar att pyssla ihop mina egna projekt. Men nu är det enough! En ändring ska ske.
Vissa av er säger nog säkert att det är mitt fel, och det kan jag hålla med om till viss del. Men ni vet inte den situationen familjen befinner sig i. Den påverkar mig mest av mina syskon då jag är äldst! Istället för att jag ska se postivit på allt som jag brukar göra, så blir jag bara negativ och ångrar allt jag gör!

Panikångesten tränger sig fram och jag bara slutar upp med allt jag gör. Avbokar möten och går in i en mörk gränd ett tag. Me jag vill inte! Måste kämpa och tänka positivt! Se det ljusa i allt och glöm det mörka.. Hjälp mig ni med!
Jag har varit dålig på att blogga, men ändå har läsartalet ökat! =) (positivt)