Jag kom ihåg en sak som min mentor sa till mig för något års sedan. Han sa:

"En kille/tjej som går ut gymnasiet med fulla poäng, har tur och kommer in på sin favoritutbildning, Läkare, i Sverige kommer inte lyckas i längden. Antingen tröttnar han/hon eller så gör de sitt jobb halvdant.
Men däremot, om de hade fått kämpa några år till efter gymnasiet och söka, söka till utbildningar överrallt, skulle den en dag komma in på det de vill. För de har fått lära sig livets mening, att man ska kämpa för att få saker inte att allt kommer serverat på ett silverfat med silverbestick och då kommer de inte tröttna på sitt jobb!"

Håller ni med honom?